Vafan!? Ungens hår är ju grönt!!

Viking är mammig på nätterna. Bara mamma som gäller. Igårkväll körde vi en annan teknik där bara pappa gick in till honom. Viking skrek och ropade på mig flera gånger och jag stod utanför och bet ner samtliga tio fingrars naglar. Ett par gånger var jag på väg in men blev snabbt och diskret utsjasad av Nille, utan att Viking hann få syn på mig. Varför ska det vara så svårt att stå emot? Samtidigt hade jag gjort Nille en otjänst om jag gått in i rummet när han precis stått och förklarat för lilleplutt att ”mamma sover” eller ”mamma kan inte nu” osv. Det tog inte lång tid, även om det kändes som en evighet, tills han faktiskt gav med sig och kunde komma till ro. Nille gick in till honom ett par gånger efter varandra då han pep till, men han insåg ganska snabbt att jag inte skulle komma och att pappa gick lika bra. Det har varit en mycket jobbig tid senaste två veckorna. Kantad med sjukdom, trots, stress och gravidkrämpor. Viking har haft kladdiga ögon, plötslig 40,7 graders feber, dregglat som tusan och varit otroligt gnällig och krävande. Nätterna har varit katastrof! Tro det om man inte mår bra, då får man gnälla. Men jag har inte heller mått toppen och bitvis har det känts som om jag använt mina absolut sista krafter för att ta hand om honom. När Nille sedan har kommit hem från jobbet har jag brutit ihop och gråtit av utmattning. Han stannade hemma med mig ett par dagar, lite utspritt, för att kunna ge mig avlastning och samtidigt vara rättvis mot Viking. Det gör så ont i mig att se Viking sträcka sina armar mot mig, vilja komma upp i min famn, och neka honom detta för att ”mamma kan inte, mamma har ont”. När han själv drar fram skor och ytterkläder och pekar på dörren och gnäller ”ut ut” och jag även då får neka honom eftersom jag knappt klarar av trapporna i egen person. Än mindre vågar jag gå ut med honom själv just nu. Jobbiga dagar har det varit. Är så glad att jag har Nille. Han har verkligen varit ett enormt stöd för mig.

Idag är Viking på dagis igen. Peppar peppar, jag är så fruktansvärt nervös och stressad över att få det där samtalet från dagispersonalen att ”Viking mår nog inte så bra”. Det skulle inte förvåna mig. Det känns som om han har varit på dagis ungefär varannan vecka sedan han började där i våras. En vecka sjuk, en vecka dagis, en vecka sjuk osv.. Det är ju samtidigt förståeligt men just nu hade det varit jäkligt bra om han kunde hålla sig kry tills lite efter lillebror har kommit. Blir tungt när det hopar sig och allting kommer på en gång. Men hej, det är väl så det är att vara småbarnsförälder!

En lustig historia vill jag i alla fall bjuda på. Under veckan som varit har Vikings hår ändrat nyans. Från vitblond till aningen gråare och för att sedan bli alltmer grönt. Först skyllde vi på ljussättningen, men sedan blev det alltmer tydligt. Håret var blågrönt på honom. Varför? Den enda anledningen vi kunde komma på var hans mössa. Men jag tvättar alltid mina tyger innan jag syr i dom. De ska inte färga av sig! Men hans mössa är grön, det måste vara den. Tog fram en annan mössa som jag sytt som är blå. Kanske, tänkte vi, kan det vara så att när det regnat och mössan blivit blöt så har den färgat av sig då. Hm… så igår åkte vi en runda till Mobilia för att köpa en ny jacka till Viking. Inne i affären var det varmt så kläderna fick ju åka av. Den blå mössan också. Men herregud!! Håret är ju super grönt! Vad fan har vi gjort? På med mössan igen! Vi framstod som två idioter till föräldrar som färgat sin sons hår grönt! Åh, vad jag skämdes över de blickar vi hann få. Väl hemma igen gick tankarna på högvarv. Uteslutningsmetoden. Båda mössorna blev kastade i tvätt och sedan skulle jag tvätta håret på honom noga, noga. Undrar vad de kommer säga på dagis? Men jag badade med honom och tvättade hans hår åtskilliga gånger, både med barnschampo men också med mitt egna, samt en gång lite försiktigt med ett mjällschampo. Totalt tvålade jag, masserade noga och tvättade ur håret sju gånger. Det gröna försvann inte helt, men tonades ner en aning. Nille och jag hade vilda funderingar kring varifrån han fick det gröna håret ifrån. Att det dessutom blev värre och värre för varje dag som gick vittnade ju om att vi inte hade hittat orsaken. Jag tvingade honom att googla på ”grönt hår” och ”sjukdom”, för lilleplutt var ju trots allt oerhört gnällig och hade haft diffusa febertoppar osv. Långsökt, jag vet. Sedan slog det mig plötsligt, även om det kanske var ännu mer långsökt, att Vikings påslakan och örngott var nytt. Svart bomull med vita fina moln på. Använt en gång förut och var definitivt tvättat innan användning, men kan det inte vara så att svart blir grön/blått vid fällning? Och har inte Viking haft feber och svettats mycket på sin kudde? Och om inte annat har han åtminstone dregglat ner den på kvällarna så att den varit ordentligt fuktig och vi fått ta ur innerkudden och torka den? Jo. Men ändå långsökt. Vi bytte ändå till andra sängkläder (vita) och lade allt annat i tvätten. På kvällen gjorde jag ett test. Jag lade först den gröna mössan i blöt och kramade ordentligt. Klart vatten… Jag tog då den andra mössan och gjorde samma sak. Klart vatten… något grumligt kanske, men den var å andra sidan inte tvättad på länge. Sist tog jag örngottet med de svarta molnen. Handfatet blev gråblått. Här har vi det!! Här är orsaken till Vikings grönblå hår, utbrast jag! Inte konstigt att han blivit mer och mer grön i håret när han legat fler och fler nätter på en sådan färgpaljett. Är väldigt glad över att ha hittat orsaken, det hade vi annars grubblat länge på och Vikings hår hade förmodligen fortsatt att bli mer och mer grönt.