Att mata Loke!

Loke skriker. Han är hungrig. Jag förbereder flaskan till honom samtidigt som han skriker sig hes i babysittern. Aldrig kan han bli hungrig sådär i lagom hastighet, utan självklart kommer hungern i hundranittio utan förvarning. Jag kan inte heller blanda mjölken med honom på armen, så han får helt enkelt ligga och skrika tills jag är färdig. Det är ganska tufft! Han håller på i princip som om han är döende. Det är otroligt frustrerande att lyssna på. Känslorna brottas inom mig och jag får försöka övertala hjärnan att ”det inte är någon fara”. Jag vet ju att han tystnar så fort jag lyfter upp honom.
Viking leker snällt på sitt rum så jag sätter mig i köket och börjar mata lilleplutten.
Lugn och ro.
Tystnad.
I ungefär tjugo sekunder…
Viking kommer inkörandes på sin bil. Smäller rakt in i köksskåpen. Han hoppar av, gör ett gorillavrål och springer sedan iväg. Han kommer snart tillbaka med katternas leksakshus i kartong och kastar det på golvet. Jag försöker, så pedagogiskt jag bara kan, förklara för honom ännu en gång att man ”inte” får kasta saker. Han sätter sig då på bilen igen och börjar ”krocka” med kartonghuset tills det är totaltmosat mellan hans bil och diskmaskinen. Det haglar tillsägelser ur munnen på mig utan effekt. Han testar mig. Slutar köra för ett par sekunder för att sedan långsamt rulla fram med bilen över kartongspillrorna. Samtidigt ler han ett busigt leende. Inombords svär jag åt honom till förbannelse. Jag ryter till en sista gång vilket får honom att demonstrativt kasta bilen ifrån sig och gå därifrån. Han har nu hämtat legolådan från sitt rum. Farligt! Jag börjar svettas där jag sitter med Loke i famnen, helt handlingsförlamad. Men Loke förblir lugn och reagerar inte alls när Viking tömmer ut fem miljarder legobitar över hela köksgolvet. Jag suckar. Och ger upp. Det är inte lönt. Jag får städa senare.
Det är fantastiskt att beskåda hur EN unge kan göra så mycket kaos omkring sig på bara 5 minuter. Loke brukar äta i åtminstone en kvart, vilket innebär att Viking har ytterligare minst 10 minuter på sig att leka anarki.
När Loke senare har ätit upp har jag i alla fall en arm ledig och kan leda bort Viking från katastrofer. Köket är en sådan zon nu. Suck! Jag slänger ett hastigt öga på adventsljusstaken som jag pysslat ihop och som står på köksbordet, till min lättnad fortfarande helt orörd. Den är fin, men det ser helt galet ut. Den passar inte alls in i vårt stökiga kök! Ser totalt felplacerad ut. Men den gör mig glad och den får mig att orka plocka upp all skit på golvet igen. För jag vill ju att det ska vara fint omkring mig. Jag vill inte trampa på nappar, halka i smörgåsar eller gräva mig fram till kastrullerna för att det finns en barrikad av leksaksbilar framför skåpet. Så jag städar och efter ungefär tio minuter ser köket ut som vanligt igen. Drar en lättnadens suck och tänder stjärnan i fönstret.
Som pricken över i.
Nöjd.
Sen går jag in i vardagsrummet… Och det börjar om igen.