Skål för storvinsten!

Första advent! Jag har glömt vad jag skulle skriva... som vanligt. Hm...

Ikväll är det konsert i Danmark. Volbeat ska spela och jag ska dit med pappa. Härligt! Jag har längtat. Nille har tagit ut pappadagar för morgondagen så att jag säkert kan gå ut och festa utan att behöva oroa mig för att ta hand om två barn dagen efter. Att jag sen inte heller har druckit på över ett år kan ju också vara bra att ha i åtanke. Jag är nog inte den bästa föräldern imorgon.

På onsdag åker jag med mamma och lillasyster till Ullared. Behöver lite smått och gott till hemmet, spara pengar samt bocka av en och annan julklapp. Jag förstår inte vart dagarna tar vägen? Det finns ju tusen saker jag tänkt göra men som aldrig får utrymme i min kalender. Lite ångest över det har jag allt... Be om hjälp är inte heller något jag gärna gör. Jag behöver ingen hjälp. Däremot är avlastning alltid uppskattat, som när svärfar eller svägerska erbjuder sig att hämta Viking på dagis. Det är otroligt uppskattat och oerhört lugnande för mig. Det är ett projekt att hämta eller lämna barn på dagis. Det tar betydligt mer tid än jag hade kunnat föreställa mig, och ändå kan jag inte förklara hur det kan ta den tiden det tar. Man måste nog få uppleva det själv för att förstå. Är ytterst tacksam över att jag har dom i mitt liv, och för att de ställer upp för mig och barnen.

Loke är ständigt förkyld. Eller, nja. Hans näsa varken rinner eller är täppt men han hostar ännu. Han har mycket slem i halsen och en seg hosta som besvärar honom. Det är jobbigt för oss alla. Men han är ju nummer två och lär bli smittad av Viking och oss andra om och om igen. När hans tid för dagis kommer lär han ha ett immunförsvar bättre än oss allihop i alla fall. Något positivt ska väl komma utifrån detta lidande.
Loke har troligtvis också kolik. Inte sådär fasligt svår utan en mildare variant. Nästan var och varannan eftermiddag/kväll skriker han. Ibland i timmar, ibland i perioder om 20 minuter som sedan åtföljs av 5 minuter lugn och ro och sedan börjar det om igen. Det är svårt att tillfredsställa honom och man blir tillslut helt rådvill. Ingenting hjälper. Magmassage, Minifom droppar, mat, blöja, rapa, fisa, ändra ställning, gunga, vagga, rygg, mage, sidan osv. Han skriker och jag gråter. Man blir maktlös och det är förfärligt frustrerande att inte kunna trösta honom. Det är tur att vi är två. Det är en jäkla tur att vi är två. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan Nille när det är som tyngst! Babyskrik är nog det värsta ljudet som finns!
Detta tär ju såklart på oss. På vår energi, ork och på vårt förhållande. När dagarna är tillräckligt intensiva så längtar man efter kvällen och att få vila. Viking somnar som tur är ganska lätt. Hans läggningsprocedur tar sin lilla tid, men det är ju inget ovanligt. Man ska varva ner, kanske bada, borsta tänderna, byta om och läsa saga. Han ska pussas på, stoppas om och gullas med ett par gånger innan han tillslut somnar på egen hand. Andas ut. Känner tystnaden lägga sig som ett varmt täcke. Man drar en lättnadens suck. Vågar man ens tänka att man kanske kan sy lite, kolla en film eller hitta på något? Nej! För sedan är det dags för Loke att börja skrika. Men, jag ska var ärlig och säga att vi har lugna kvällar också. Bara det att det inte finns någon garanti. Vi vet inte hur kvällen kommer att se ut (eller låta) och det kan kännas oerhört frustrerande efter en intensiv dag. All vidare planering är att strunta i. Det är han som leder oss. Det är han som avgör om vi ikväll får vila, spela lite spel, kolla en film eller sy ett par byxor/tröjor. Eller om vi får stå och vagga, gunga, trösta och gråta utan effekt i ett par timmar innan man själv stupar till sängs. Livet är numera som en trisslott, fast med något bättre odds. Vi vinner ändå ett par gånger i veckan. Och ikväll har jag dragit storvinsten... Det ska jag skåla för! Och pappa med förstås!