Handling istället för ord!

Precis lagom till att jag satt mig ner med kaffekoppen samt öppnat skrivdokumentet så vaknar Loke. Himla dåligt planerat! Matar honom och sen somnar han om igen, är nog lite trött idag.

Ville skriva något bra, men känner redan hur jag har svårt för att koppla av. Stressen ligger där i bakgrunden och gör sig påmint genom att pulsen aldrig går ner, samt att axlarna sitter spända uppe vid öronen. När jag försöker slappna av börjar det ömma i nacken. Hm... Jag ska nog boka in en massage snart. Har ett presentkort som jag faktiskt borde utnyttja nu innan det är för sent. Fick det i samband med Vikings födelse, det är alltså över två år sedan! Känns helt galet att jag inte tagit tag i det tidigare, jag menar det är ju aldrig fel att få massage!? Ännu ett bevis på hur dagarna fortlöper i rasande fart utan att man hinner med något annat än det väsentliga. Samma sak dag ut och dag in. Jag har börjat inse hur livet som flerbarnsförälder kan te sig. Jag kan förstår hur man förlorar sina vänner en efter en, vecka efter vecka, och plötsligt har det gått ett år utan att man har sett varandra. Man får kämpa, som med så mycket annat, man måste kämpa för det som betyder något. Dagarna här hemma är intensiva utan att för den sakens skulle innehålla mycket nya händelser. Då och då träffar man vänner på fika, åker iväg på lekplatser, storhandlar kläder, går på kalas, besöker gamla släktingar osv. Men det där spontana är borta. Jag saknar det oerhört. Även om tiden rent teoretiskt är den samma, blir många händelser stora projekt om man skulle sätta dom i verket. Varför de oftast aldrig blir av! Det blir helt enkelt för ansträngande, och förutom tiden så är "energi" också en bristvara. Ofta föredrar man kanske att träffa andra familjer, istället för den där singelkompisen som enbart vill ut och festa. Inte tvunget självvalt att det ska vara så. Men när man träffar andra som också har barn får man ett oförklarligt stöd. Ett stöd som blir en avlastning samtidigt som det fyller på energidepåerna. Man är inte ensam, man får lov att inte ha duschat, dyka upp i mjukis och utan smink, det är ok om man bjuder på middag och den består av hemköpt pizza, det är normalt att avbryta mitt i ett samtal för att säga något till sitt barn, det är också helt ok att umgås utan att "umgås". Det räcker att vara upptagen med sina barn, men tillsammans. Det ger en känsla av att ha en vänskap som är närmre än många andras.
Vi har ändå tur. Vi har ofta kvällarna fria. Vi lägger barnen runt kl 7 och då sover de för natten. Viking vaknar fortfarande och behöver napp, vatten, stoppas om eller tröstas, men annars så sover han. Loke vaknar för mat ett par gånger, men annars så sover han också. Det är lyx. Kvällen blir helig och en tid för återhämtning. Jag sitter ofta och syr då det är avkopplande för mig och Nille sitter och spelar. Ibland kollar vi film tillsammans. Det blir ändå svårt att hinna med kärleken. Båda två är trötta på kvällarna och båda två vill göra det vi känner ger mest återhämtning och avslappning. De små gesterna är de som blir mest värdefulla då. Som tex på natten när Loke ska ha mat. Medans jag sitter och matar brukar Nille ibland klia mig på ryggen. Han vet att jag älskar det. Vi säger ingenting, men den där handen som kommer upp bakom mig är väldigt varm och går rätt in i hjärtat.
Eller häromdagen när jag kände mig på gränsen till ett psykbryt. Barnen hade skrikit hela dagen, jag fick ingenting gjort och min ork låg under vad som ens är möjligt. Efter en kaotisk middag skulle barnen bada. Jag brukar sitta med barnen i badkaret och Nille passar då på att röja undan i köket och förbereda för natten. Sedan går vi upp tillsammans och så lägger vi varsitt barn kan man säga. När han är färdig väljer han istället att ta upp Loke först och natta honom direkt, för att sedan ta upp Viking och natta honom också, så kan jag få ligga kvar i badet. Det är ett annat sätt att visa omtanke och kärlek, i handling istället för i ord. För nog var det längesedan jag kom mig för att säga till honom hur mycket jag älskar honom. Det blir mest snabba kramar mellan pust och stök och städning och skrik. Jag tror att jag ska ringa honom strax, bara för att säga "jag älskar dig" och "jag älskar dig för att du bytte blöja på Loke inatt!"