Tårarna tog väl slut...

Har suttit ett tag nu och funderat hur jag ska börja skriva, men inser att jag inte har någon bra öppningsfras. Så det får bli lite hipp som happ. Kanske lite stavfel och/eller meningsbyggnadsfel, även om jag i princip är allergisk mot allt sådant, men jag är för trött för att anstränga mig 100% just nu.

Dagarna flyter på och jag har på något sätt kommit in i ett zombie-stadie. Man bara går och går utan att reflektera så mycket. Som om allting blir bra så fort tiden hinner gå ett tag.
Mormor lever inte länge. Det enda positiva med det är att hon är med morfar igen, och morfar slipper vara utan henne. De har varandra. Mycket mer än så kan jag inte säga. Jag tillåter inte mig själv det. Jag har blockerat och stängt av, tårarna tog helt enkelt slut. Ibland tror jag att jag inte har några känslor kvar alls, så skrämmande kan det te sig av att jag varken gråter eller berörs av det. Men det tog slut. Tårarna. Känslorna. Hjärtat orkade inte känna mer. Huvudet sprängande, ögonen för trötta för att ens kunna blunda. Livlöst, svart, tomt. Riktigt tomt! Jag har inte ens förmått sakna henne ännu...

Loke har tagit några stora kliv på utvecklingsstegen. Han började krypa från en dag till en annan, och igår ställde han sig även upp själv med hjälp av möbler. Farligt, farligt! Han är envis och väldigt stark, och jag är bara rädd för att han ska skada sig om han fortsätter i detta tempot. Men så mycket roligare det är nu. Spädbarnstiden är förbi med goda mått. Hans sömn är dock lika värdelös som tidigare och han vaknar fortfarande upp emot 20ggr/natt. Behöver jag säga att min sömn också är påverkad? Har i alla fall fått en läkartid då jag kände att jag behöver få utreda och utveckla sömnen med någon sakkunnig person. Bara för att om så få trygghet, tröst och en och annan förklaring. Emellanåt blir jag orolig, men för det mesta bara arg och frustrerad. Sömnbrist har väl den effekten på folk.

 

Har sytt lite blandat på sista tiden. Dregglisar, filtar, babynest, en kjol men också ett par vagnsdynor. Hade för avsikt att beställa av en annan person, men då vi knappast hade ekonomisk möjlighet till detta så tänkte jag att jag ändå skulle försöka mig på det själv. Materialet hade jag ju! Det blev en del skönhetsfel men det duger gott och väl åt mig, och Viking blev väldigt glad. Dynorna är vändbara och Nille valde gula stjärnor från Znok, medans jag har kärat ner mig i de turkosa/gröna vilket det därför blev på andra sidan.

 

Vill även passa på och utdela en stor och varm kram till alla mina underbara vänner, även några jag aldrig har träffat. Tack för visat stöd under den senaste tiden och för alla snälla och omtänksamma ord! Känner mig oerhört rik och bortskämd. Jag gnäller en hel del ibland, vilket säkert de allra flesta gör, men om man sätter sin situation i perspektiv med allting annat, så är jag faktiskt jäkligt lyckligt lottad! Jag har er och jag har min familj, två friska barn, mat på bordet och en säng att sova i. Nästan sova i... lite.