Att vara både mamma och änglamamma! : Tack och hej, hoppas vi aldrig ses igen!

Nu har vi bott i huset i en vecka! Allting är fortfarande upp och ner, i lådor, på golv, nermonterat eller i diverse utströdda IKEA-kassar. Men frysen är full med bunkrad mat så jag har åtminstone sluppit stå i köket en stor del av dagarna, utan kunnat ägna så mycket tid som det bara går åt att packa upp och möblera om än hit och än dit. Vi har insett att vi har långt kvar innan vi är färdiga, men fy tusan vad vi njuter ändå. Eller jag kanske ska tala för mig själv, Nille den stackaren har fått slita hela dagarna. Först på jobb och sedan med att köra flyttlass, antingen hit eller till tippen. Däremellan har han hjälpt svärfar att städa vår lägenhet. Världens bästa inflyttningspresent för er som undrar, är att barnens farfar tagit på sig att städa hela lägenheten. Det hade verkligen aldrig gått utan hans hjälp! Barnen blev såklart sjuka också i samband med flytten, vilket även det gör det extra kämpigt när hela livet redan är i lådor och på fel plats.
Men men, idag var slutbesiktning av lägenheten och Nille är strax påväg hem efter att ha åtgärdat det sista av deras nitiska anmärkningar. Fy fan säger jag bara, Hanssons fastigheter är ordentligt löjliga. Skrattretande petiga så man ibland undrar om de i självaste verket driver med en. "Där är lite smutsigt inuti kontakten i taklampan.... anmärkning!" eller "Nere i vänstra hörnet på balkongdörren är där en liten fläck... anmärkning!" Liksom tror de att lägenheten ska vara i toppskick när man har bott där i drygt 7 år och dessutom med småbarn? Inte fan vill man lägga massa pengar på att renovera där heller eftersom det inte är ens egna boende! Nille drog över hela lägenheten med dammsugaren en extra gång kvällen innan (bara för att) och ändå... anmärkning! Nej, tack och hej Hanssons, jag hoppas att vi aldrig kommer ses igen!

Vi har haft en hel del besök ut i huset under den gångna veckan och det har varit fantastiskt roligt! Något krävande har jag varit med mina direktiv och utnyttjande av muskelkraft, men så är det. Om alla bär något litet så hjälper det oss mycket! Tack alla fina vänner för hjälp, muskler och sällskap. Jag lovar att jag bara ska bjuda på kaffe nästa gång och inte ett gympass! Puss på er!