Håller till på landet hos mina föräldrar. Har varit samlade hela familjen och myst framför granen och Kalle Anka på storbildsduk. Ätit fantastisk julmat, fastän jag måste erkänna att jag inte alls är en sådan person som är speciellt glad för denna mat. Midsommar, påsk, jul och andra högtider innehåller ju samma sorts meny, skillnaden är att julmusten heter påskmust istället osv. Vi är rätt tråkiga på det där med mattraditioner kan jag tycka. Även om maten var god, så är den ju faktiskt ganska trist. Vi har dock ett par andra familjetraditioner vad gäller maten. Dagen innan julafton äter vi tex alltid thaimat. Vi gör hemmagjorda vårrullar, både veganska/vegetariska och med kött, och två olika nudelwooks med cashewnötter, chili och ja, lite annat smått och gott i. På julaftonskvällen äter vi bakad potatis med diverse tillbehör. Själv är jag så typiskt tråkig att jag bara äter potatisen med smör och salt. För mig är det lika gott som när de andra kränger på lök, räkor, oliver, gräddfil och annat i sin potatis. Dock äter jag alltid skalet, och det gör ju såklart ingen annan än jag.
Att klä på barn är nog något av det mest tidsdödande som finns. Det tog mig varken mer eller mindre än 20 minuter att klä på båda barnen deras ytterkläder, då vi skulle ut och leta julgran i skogen. Först har den ena ungen bara en strumpa på sig och under tiden jag får på den andra strumpan så har busfrö nummer två dragit av sig sina strumpor. Jag häftar snart fast plaggen på fötterna alltså. Är så förbannat trött på omaka par och kalla fötter, samt ungar som går och strör små klädesplagg efter sig vart de än går. Men, det är väl inget unikt? Tror barn föds med ett genuint hat emot att ha kläder på sig, i alla fall på fossingarna. Så är det nog! Och bebisar som är för små för att själva lyckas peta av sig sina små strumpor, de har ett medfött glidmedel på foten som gör att alla strumpor i princip ramlar av foten bara man tittar på dom. Förstår inte ens hur det är möjligt? Men ca 40% av mitt kvitto från ullared utgörs av strumpor! Det är fan statistik på svart och vitt som man inte kan blunda för!
Men, ok det är ju inte alltid man behöver ta på barnen lika mycket kläder som precis nu under vintern. Det finns ju dagar (de få dagarna) där man i princip bara kan öppna dörren och gå ut. Men de dagarna är utrotningshotade och håller sällan sitt löfte om att man "inte kommer frysa", för nog fasiken kommer det en regnskur eller så drar solen på semester och man står där helt plötsligt och har fet ångest över att man inte tog med sig en varmare tröja. Lär man sig till nästa gång? Nej!
I alla fall, nu på vintern är det så galet mycket kläder som skall på att man verkligen får koncentrera sig på att inte glömma något. Fleecekläder, strumpor, overall, täckbyxor, fuskpolo, vantar, mössor, kängor. Alla har olika färger, storlekar och användningsområden och även om det för någon är världens självklaraste sak så innebär "att klä på barnen" för mig massor utav stress. Jag avskyr det! Jag fattar inte heller någonting när det gäller skalkläder, regnkläder, täckbyxor, underställ och andra irriterande påhitt och benämningar. Vad är bäst? Vad är vattentätt? Vad är vindtätt? Vad andas? Vad håller i tvätten? Vad blir för varmt och vad blir för kallt? Varför kan man inte bara enas om ett universalplagg så alla vi stressade föräldrar slipper slita vårt hår för att vi inte vet vilka kläder som lämpar sig till vilket klinat? Typ ett plagg som har alla funktioner och kanske alla storlekar. Något magiskt och skitbilligt! En året runt outfit!! Eller så flyttar vi till ett varmare land... det blir nog lättare. För helt ärligt, det tog längre tid att klä på barnen än vad det gjorde att gå ut i skogen och hugga en jävla gran! Kändes ju verkligen lönsamt. Visst fan frös man ändå, trots att man tömt hela lagret med vinterkläder där hemma. Suck!
Viking gav sina nappar till tomten på julafton! Han var så duktig och tomten belönade honom med ett extra stort paket som innehöll ett blått släp till hans bobbycar. Denna lycka! Nu är det andra "natten" utan napp på ingång och jag är beredd på värsta "återfallet" och skrik, men (peppar peppar) det har än så länge gått förvånansvärt bra. Eftersom jag inte sitter vid min vanliga dator får det bli bildbomb så fort vi kommit hem istället. Nu ska vi strax äta kvällsmat, också det är nog unikt för vår familj, att vi äter sent. Förbannat sent, klockan 22-23 på kvällen. Men mammas mat är värd att vänta på, och det finns en viss njutning att få äta middag i lugn och ro utan barnen. Helt lätt värt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar