Ullared, Tourettes & Preggosaurusar!

Jag har trott ett par veckor att jag känt krabaten röra sig i magen, och visst har det säkert varit så också, men inget slår ändå den där första buffen där man man utan tvekan VET att det var från det lilla livet. En fantastisk känsla! Två små puffar fick jag till och med, efter varandra, när jag satt i bilen påväg hem från Ullared med min finaste Natalie vid ratten. Jag blev så lycklig, lättad och chockad att jag bröt ut i gråt. Natalie stämde också in för hon är lika gravid och hormonell som jag, faktiskt så är det bara drygt 1 vecka som skiljer oss åt nu. Det är jätteroligt! Vi är två preggosaurusar som håller ihop! Hon väntar också sitt tredje och har två pojkar sen innan, precis som jag. Hon har nyss fått reda på kön (fast det avslöjar jag inte här) och jag kan knappt bärga mig tills vi också får veta vad lilla krabaten är för en. Inte för att det spelar någon roll men det är ändå så otroligt spännande! Min känsla säger att det är en flicka som lurar där inne, men skulle ändå inte förvåna mig om det var en pojke till.

Ullared var som en härlig, energiboost weekend! Tjejsnack, shopping, fika, två hela dygn utan barn (!!) och män (!!). Jag längtar redan tills nästa gång. Vi bodde över på motell, ett lagom stort rum med sköna bäddsoffor och våningssängar, samt ett stort badrum med dusch! Liten köksvrå fanns till och med, med kyl, frysfack, kaffekokare och microvågsugn. Billigt och bra, och helt underbart härligt att få komma iväg. Natalies söta mamma var också med och bättre sällskap än vår lilla trio kunde man inte önskat sig. Det gick så himla bra, kändes familjärt, naket och öppet. Avslappnat och roligt. Natalie är som hon är och skrek högljutt "BAJS" inne på barnavdelningen när hon upptäckte två gosedjur i form av "kiss och bajs", de andra föräldrarna vände sig frågande om, men ingen sa något. Vid ett tillfälle "råkade" hon även skrika "KUK" rakt i ansiktet på en annan kvinna på avdelningen för hemtextil (var nog en filt som var dyrare än hon tänkt sig) och jag fick ursäkta kvinnan med att Natalie typ har Tourretes. Hennes mamma är precis lika galen och härlig har jag fått uppleva. Först gör hon världens roligaste vurpa i snön (jodå, det snöade faktiskt där uppe) när vi är påväg till en pizzeria, senare på kvällen börjar hon oroa sig över en tallrik med små dessertostar som hon köpt och packat ner i bilen. I och med snöovädret blev det bara läge för att snabbt slänga in alla shoppingpåsarna från dag 1 i bilen, det blev alltså inte så organsierat som vi hade tänkt oss. Men men, dessa ostar... bara de inte hamnat längst ner i en påse, då skulle de vara totalt mosade. När vi shoppat färdigt dag 2 och lastar in i bilen hittar hon dom, helt oskadda överst i en av hennes påsar. Vilken lättnad hon kände! Men lyckan blev inte långvarig, för den tossiga mamman lade upp ostarna på biltaket under tiden som vi packade in resten av påsarna och sedan glömde hon såklart bort dom! Jag led lite med henne då faktiskt, även om det var hysteriskt roligt.
Är så tacksam över att de bjöd med mig på denna "resa". Det var verkligen precis vad jag behövde, och samtidigt så himla smidigt, nu är alla julklapparna fixade, barnen har nya ytterkläder och overaller, vi har nog tandborstar så det räcker tills barnen flyttar hemifrån och likaså med schampoo och fryspåsar. Inga onödiga köp, om man bortser ett stenhårt mobilfodral som jag inte kunde ta tassarna ifrån, samt en påse popcorn. Helnöjd mamma här alltså! Wihoo!!

Idag har vi även firat vår älskade lille Viking, som inte alls är så liten längre. Han fyllde 3 år idag och det känns helt otroligt! Otroligt att tiden gått så fort, men samtidigt känns det som om han alltid funnits hos oss. Fast det är nog bara för att det är omöjligt att föreställa sig ett liv utan honom. Finaste Viking!