Skåningsförakt, Stolpskott & Levengood!

Jag går alltid i fientligt läge när jag slår numret till försäkringskassan. Det ligger liksom ett djupt förakt mot deras system och alla olika bud jag får höra när jag frågat efter beslut, blanketter eller helt enkelt vill veta vad som gäller. Så jag har skaffat e-legitimation och bank-id så att jag ska slippa prata med dom och kan sitta och svära åt dom framför datorn istället. Det är lite trevligare för alla, utom för Nille som får lyssna på mina påhopp efter jag loggat in och ska börja ändra eller planera föräldrapenning tillexempel. Men igår var jag tvungen att prata med någon, för jag vill inte gärna göra fel på blanketter eftersom det alltid innebär merjobb och ännu mer svordomar. Så, för det första kan jag numret utantill vilket verkade imponera på Nille, tragiskt egentligen. Kan ju tilläggas att jag knappt kan mina barns personnummer, för så värdelös på siffror är jag. Då får ni kanske en uppfattning över antalet samtal som ligger till grund för mitt förakt.
När man ringer får man alltid prata med deras fula datoriserade snubbe, och denna mannen är efterbliven. Antingen hör han jäkligt illa eller så har han feta issues mot skåningar, troligtvis både och! På upprepade frågor om "han" har "uppfattat dig rätt" så svarar jag "jaah" eller "nääh", varpå han förtydligar för mig att jag ska "svara BARA Ja eller Nej". Alltså får jag göra mig till åtlöje och slå till med en fånig stockholmsdialekt och stryka "ditt jävla stolpskott" från meningen. DÅ funkar det och jag kopplas till fel telefonkö. Men det bryr jag mig inte om för de kan ju oftast ändå inte svara på mina frågor.
Man kan även gärna uppge sitt personnummer (med tio siffror) så kan de hjälpa en snabbare! Jag avskyr matte och siffror och att då begära att jag ska behöva räkna ut hur långt mitt personnummer är INNA.N jag talar väcker starka stress och ångestkänslor inom mig och jag kastas tillbaka till gymnasietiden och de nationella proven i Matematik. Fast, vid det här laget har jag fått höra det så många gånger så jag vet faktiskt redan att jag ska skippa de första två siffrorna och att mitt fulla personnummer är 12 siffror. DET kan jag numera, men det hör hur som helst inte hit, det är bara ytterligare en faktor som gör mig irriterad när jag ringer. Men, för att återgå till deras uppmaning "..så kan vi hjälpa dig snabbare", för det första spelar det ingen roll för de kan aldrig hjälpa mig, och för det andra så hade jag kunnat rabbla vilka jävla siffror som helst för när jag väl kommer fram i kön ber de mig ändå att rabbla mitt personnummer på nytt. Suck! Så igårkväll när jag insåg att jag skulle behöva ringa till dom började ilskan bubbla redan innan jag slagit numret. Men när jag kom fram fick jag prata med en man som måste vara försäkringskassans inhyrda Mark Levengood, för han lät precis som honom. Det är ju omöjligt att vara arg på en sådan människa. Han gav mig svar och väntade tålmodigt på att jag skulle komma ihåg allt jag tänkt passa på att fråga om som jag såklart glömde bort sekunden efter jag hörde hans röst. Jag önskade honom till och med en fortsatt trevlig söndagskväll! Det spelar egentligen ingen roll om han gav mig rätt svar eller gjorde mig mer förbryllad, jag kunde i alla fall fortsätta kvällen på relativt gott humör! Tack Mark!

Nätterna har varit ganska tuffa den senaste veckan. Loke somnar bra i sin nya säng och kommer inte upp hundra gånger längre, men han har börjat vakna på natten hela tiden igen. Viking har också sovit sämre och det kan han göra i perioder, men det är drygt när de håller på tillsammans och dessutom väcker varandra gång på gång. Men inatt vaknade de max 5 gånger och sov dessutom längre än till 5:30. Loke kom faktiskt in och väckte mig med blöta pussar (och ett gäng skor?!) först 7:15. Underbart! Viking sov vidare till 7:40 vilket också det är ett litet mirakel. Man är väldigt tacksam för varje extra halvtimme man får sova och ännu bättre när man är inställd på att INTE få någon sömn. Det är fan bättre än ett dubbel-Twix!