Ta bort mig från mig.

Måndag och ny vecka. Jag letar bland bilderna och inser efter en stund att jag är i helt fel månad. När blev det April? Jag känner direkt obehag över tidens framfart. Jag känner mig fortfarande så kluven vad jag vill och vet knappt vad jag mår bäst av. Att tiden går eller inte, oavsett är det inget jag kan påverka så jag borde lägga ner de tankarna direkt. Men jag påverkas ändå och känslorna dyker upp oväntat och okontrollerat.
Vad gör jag om dagarna?
Vad gör vi?
Vi överlever. Vi renoverar, vi handlar, vi bygger. Vi busar med barnen och umgås med nära vänner. Träffar familjen, lagar mat, städar, tvättar, diskar. Alltid är det något. Det är ofta fullt upp från morgon till kväll. Vi kan skratta, vi kan gråta, vi kan prata allvar och vi kan skämta. Precis som det ska vara, som livet är. Men så fort där finns ett tomt utrymme, en ensam stund av tystnad, så finns hon där och påminner. Freja finns med i allt vi gör. Hela tiden. Det är ok. Men när dessa stunder av ingenting dyker upp, vilket de gör titt som tätt, då får jag aldrig vila. För det är aldrig bara hon som gör mig sällskap då, det är alltid hon och sorgen. Det är alltid Freja och tårar. Det är Freja och förtvivlan. Freja och smärta. Skräck. Panik. Ångest. Freja och dimmiga ögon och skakiga händer. Freja och en kropp av rastlöshet och fångenskap. Jag vrider och vänder på mig, blicken är stirrig och jag får svårt att fokusera på ett stilla objekt. Händerna misslyckas med att bara vara och kaoset inom mig exploateras genom deras ändlösa rörelser. Jag får ingen ro i kroppen, ingen vila och ingenting blir gjort. Jag blir raka motsatsen till kreativ samtidigt som jag är så full av aktivitet att jag blir helt utmattad efter ett stund. Vad är det som händer? Blotta tanken på det gör mig enormt stressad och orolig, eftersom jag inte själv kan kontrollera det. Känner mig svag. Utelämnad och fången. Det är känslorna i min kropp som tar över mig. Jag vill lägga mig på golvet i ett hörn i ett svart rum, dra upp benen och slå händerna kring kroppen, stänga ögonen och sluta att existera. Försvinna. Ta bort mig från mig.

Utåt sett är allting för det mesta som vanligt. Det går inte att se på mig, eller på oss, att vi lever med saknaden och krossade hjärtan. Jag kan lura vem jag vill. Utom mig själv. Nästan.
Ibland träffar vi någon som vill beklaga sig, krama oss och berätta att de är ledsna. De kan titta på oss med blanka och sorgsna ögon, gråten nära att plocka fram. Jag kan inte möta det längre. Jag försöker att överleva, och jag klarar inte av att dra fram känslorna varje gång eftersom jag inte kan stänga ner dom igen. Det kan få mig att verka kall. Känslolös. Som att jag inte alls är ledsen. Det kan stämma till viss del. Jag kan inte vara ledsen hela tiden. Då hade jag inte överlevt. Så jag måste vara känslolös. För att skydda mig själv och alla andra. Men det betyder inte att jag tar illa vid mig av de som är ledsna för oss. Det smärtar mig att det gör ont i er, men det glädjer mig att jag har kunnat dela med mig av Freja till så många andra. Att hon finns i mångas tankar. Det ger mig ett tröstlöst lugn. Det får mig att tro att jag har lyckats, att jag har gjort det bästa av situationen. Det bästa av Frejas korta liv. Delat den med så många utav er. Tack för att ni tagit del.

Lite bilder ifrån helgen. Trädgårdspyssel. Sex rundor till tippen med släp för att slänga skräp och trädgårdsavfall. Fyllt sandlådan med sand. Köpt två ton matjord och insett att vi behöver ungefär fem ton till. Köpt material till att bygga planteringslådor, snart ska jag odla. Druckit lite öl, spelat sällskapsspel. Köpt en svindyr grill och invigt den. Skrattat. Gråtit. Varit hos kuratorn och fått positiv feedback på att min bearbetning går framåt, sånt jag inte kan se själv. Varit på teater i Helsingborg med systrar och mamma och sett pjäsen "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten". Pratat och hjälpt en hemlös. Veckohandlat för andra gången på en vecka. Hittat bya-block på blocket som vi ska använda till och bygga en låg liten mur med i trädgården. Sprungit i ösregn. Druckit kaffe i solen. Älskat.