Duktig, desperat idiot.

Vem kom på fingerfärg? Måste vara djävulens påfund, och jag måste vara en fullständig idiot som överhuvbudtaget gick med på att köpa det. Eller desperat. Desperat idiot, där har ni mig. Fast jag har förstås mina anledningar, jag ska förklara. Samtliga ungar i huset är sjuka, inklusive jag. Halsont, hosta, feber och täppta, snoriga näsor. Vi är inne på andra veckan, men jag tror det börjat vända. Balder har dock nått sin topp först nu. Han är rosslig i andningen, hostar och har mycket slem i hals och näsa. Han äter inte som han brukar och min alltid så nöjda bebis har varit mycket missnöjd. Gråtit och varit trött och hängig utan att få någon bra sömn. Det är tråkigt att vara sjuk. Sjuk, men med ändå pigga barn. Viking och Loke alltså. Pigga, sjuka barn. Det måste vara mina pojkar som myntat det uttrycket, för de är minsann inte ett dugg hängiga trots alla symtom. Bara gnälligare, mer missnöjda och rastlösa. Skönt på sätt och vis, men just idag hade jag mer än gärna välkomnat en feber som slog ut dom båda två så att vi kunde ligga på soffan och glo disneyfilmer hela dagen.

I alla fall, det är tråkigt att vara sjuk och jag började känna mig smått stressad över att inte få någonting gjort. Så igår kände jag in barnen och, de var som sagt pigga, men även på relativt bra och ”trevligt” humör (mao bör man ta tillfället i akt och uträtta ärenden). Så jag chansade och körde iväg och besiktigade bilen. En stor stresspunkt som nu kunde strykas, och bilen blev godkänd så när som på en lampa som behöver bytas, men ingen ombesiktning krävs som tur är. Barnen var riktigt duktiga och varken skrek eller bråkade under tiden vi väntade på bilen. Det var här någonstans jag lovade att vi skulle köra till en pysselbutik, och att de skulle få välja varsin grej därifrån. När det är sjukstuga hemma så blir det en hel del skapande och målande, så att handla lite nytt roligt pyssel kändes faktiskt klokt. Vi hann inom Stoff och Stil en snabbis också och jag fick köpt lite mer muddtyg och jogging till kommande klädprojekt till barnen (bockar av ännu ett ärende från min milslånga checklista). Sen körde vi mot panduro som utlovat. Det första som barnen plockar på sig när vi kommer in i butiken är ett paket med rosa prinsessballonger. Ja, jävlar vad kreativt, tänkte jag. Men vi kom i alla fall ut därifrån med lite 3d klistermärken med bilar, klippdockor, penslar, prinsessballonger och FINGERFÄRG! Barnen var lyriska och jag själv insåg att jag skulle få bita i det sura äpplet senare. 

På kvällen körde jag in med Balder till akuten då han fick 40 graders feber och andningen kändes oroväckande. Jag stod länge och velade om ifall jag skulle köra in eller ej, men kom fram till att man inte kan åka in en gång för mycket. Fast. Jo, det kan man tydligen. Jag körde till Malmö då det är närmre än Lund och jag räknade väl ändå med att få komma till ganska så fort iom hans ringa ålder på 4 månader samt att det är RS tider. Jag fick dock vänta i en timme i ett halvfullt väntrum på att ens få träffa en sjuksköterska som kunde ta en saturation och andningsfrekvens på honom. Saturationen visade på 91% vilket inte var särskilt optimalt. Då var han ändå upprätt och vaken och jag tyckte inte att han lät så illa just då heller. Hon tyckte absolut att han skulle få inhalera, med tanke på hur mycket slem som satt i halsen på honom, och vi fick komma till ett eget väntrum. Klockan var då 22.30 och en annan sjuksköterska tog över och de pratade snabbt om att det lät som ”RS-andning”. Men men… där satt jag, tills klockan slog 01:40. I väntan på läkare som skulle ordinera inhalation som de sa var nödvändig. Jag ringde in sköterskan och sa att jag funderade på att köra hem, varpå hon tyckte att jag skulle vänta eftersom han behövde inhalationen. Fast, om han verkligen behöver den här inhalationen så borde väl läkaren ha varit här och gett honom den vid det här laget? Tyckte jag. Hon hade inget bra svar, mer än att de hade mycket att göra inatt. Det förstår jag. Till hundra procent, verkligen. Det handlat om prioritering och det är självklart att den som är i störst behov av hjälp ska få den också. Men, jag ifrågasatte om det verkligen var så nödvändigt för Balder att ha den här inhalationen. Speciellt då det kunde dröja många timmar till innan läkaren skulle få tid för oss. Vi kunde ju lika gärna vara hemma. I en säng. Hon kunde inte heller lova oss att han skulle få inhalera eftersom det är läkarens bedömning, och bara deras rekommendation och jag insåg plötsligt att här kunde jag alltså sitta hela natten och vänta på en läkare som, när han träffar oss, eventuellt bara kommer skicka hem oss. Den chansen var jag inte intresserad av att ta, men jag lovade att vänta en stund till ändå. Klockan

02:45 började Balders feber komma tillbaka och jag bestämde mig för att köra hem. Utan att en läkare kikat på honom. Men min egna känsla gjorde mig lugn. Jag var inte orolig längre och jag vet hur jag ska ta hand om honom på bästa sätt. Jag kan göra allt som de ändå skulle göra på sjukhuset, även det medicinska, förutom just inhalationen. Men den var ju knappast akut nödvändig ändå. Så vi åkte hem. Klockan var nog 03:20 innan jag fick krypa ner under täcket. Balder sov gott och jag med fram tills kl 6, då tjatet och frågorna om fingerfärgen ekade vilt. Efter en termos kaffe och nattning av Balder igen så plockade vi alltså fram skiten. Av med kläder och fram med våtservetter och en god portion tålamod. Jag skojar inte, men fingerfärg måste vara en pedants värsta mardröm. Jag har själv fått skruva ner mina renhållningsprinciper sen Viking föddes, så jag är väl ganska van vid smuts och kladd vid det här laget. Men alltså. Fingerfärg? Duktig, desperat idiot. Det kliade för tusan i hela min kropp av att se dom hålla på och jag fick snällt backa och bara låta bli att försöka hålla efter. Barnen hade väldigt roligt i alla fall och det är ju därför man gör det. Det är därför den här idioten helt plötsligt var en väldigt bra mamma trots allt. Lagom till när Balder vaknade igen hade Loke förvandlat sig själv till Hulken och var grön från fingerspetsarna upp till axeln. Sen började saneringen av halva huset. Där fanns plötsligt fingerfärg på hela toalettstolen, vasken, skåpet till vasken, badrumsdörren (här fick jag tillfälle att demonstrera för Loke hur man kan öppna en dörr med hjälp av foten istället för kladdiga händer). Färgen fortsatte vidare ut i hallen på byrån (!?) och på golvet i vardagsrummet samt stolarna de suttit på när de målat. Hur kan det komma mer färg på allting annat än på pappret som de målar på? Jag förstår inte. Det är ett jäkla mysterium alltså.

Just nu längtar jag till kvällen. Efter att barnen är nattade ska jag beställa hem en massa tyg från USA som tröst för en jobbig vecka. Det ser jag fram emot. Fram till dess ska jag nog lyckas överleva. Sömnbrist är jag ganska härdad av efter Lokes första 1,5 levnadsår. Det är han som har satt ribban för vad jag orkar med. Han vaknade mellan 15-25 ggr varje natt. Det var terror, och jag är så tacksam över att den perioden är över och att barnen ändå sover ”hela nätter” numera. För allting under Lokes nätter är överkomligt. Med hela nätter räknar jag allting under 5 uppvaknanden, vilket känns ganska rimligt. Loke vaknar kanske 2 gånger varje natt och vill ha vatten, bäddas om, gå på toaletten eller bara är lite ledsen. Viking sover för det mesta utan att vakna, men ibland har han mardrömmar eller växtvärk osv. Balder vaknar bara för mat och det är maximalt 2 ggr per natt. Det är helt ok. Men jag är trött, såklart, det kan jag inte förneka. Allting hade dock varit lite, lite lättare om inte min burk med Nutella var slut också. Jävla skit.